40 sek on / 20 sek off
Just nu fokuserar jag på löpningen i min träning. För snart två år sedan började mitt knä strula något oerhört och har gjort det fram och tillbaka sen dess, och innan det var det den ena benhinnan, men nu verkar kroppen äntligen kunna hålla för regelbunden löpning igen. Jag sprang mycket runt 2011-2013 och att ha möjlighet till att springa är något jag värdesätter högt. Framförallt nu under sommarhalvåret är det extra roligt att springa. Utomhusträning överhuvudtaget är något jag känner att man får passa på att göra nu innan Sverige åter blir grått och trist. Jag har några mål satta för hösten när det gäller löpningen, mål jag år övertygad om att jag kommer nå så länge jag tränar smart och kroppen håller.
Igår blev det ett riktigt tufft intervallpass i skogen. 40 sek on/ 20 sek off x15. Knappt hann jag sakta ner i min vila innan det var på't igen. Jag vet inte vad jag höll för fart och ärligt talat så bryr jag mig inte. Det var backigt, det var svettigt, det var jävligt. Men samtidigt underbart. Och det räcker. Sjukt det där, hur man älskar något som är så sjukt jobbigt både fysiskt och mentalt. Nu har jag haft lyxen till sällskap under mina senaste löppass. Någon som skrikit och peppat när det varit jobbigt. Men det hade jag inte igår, så då blev det en extra utmaning att pressa sig även när backarna tornade upp sig framför en, det brände i rumpan och spyan satt i halsen. Underbart, right? Nä, alla pass är inte så. Dem flesta inte. Men intervallpassen ska kännas. Det är hela grejen.
